Carl Elds Ateljé

Efter att ha promenerat från Sveaplan och förbannat den täta biltrafiken vid övergångsstället till Bellevue park stöter jag nu på ännu ett hinder - på adressen finns ett hus som inte alls är ateljén. Det måste vara bakom huset som ateljén finns tänker jag och fortsätter vidare upp för en backe förbi huset. Jag ser nu framför mig ett brunsvart trähus omslutet av ett högt staket med en vit gipsskulptur ovanför dess ingång – nu har jag kommit rätt tänker jag. Efter en öppen grind, en öppen dörr och förbi ett lekande barn når jag till slut välkomsthallen (eller foajén). Ett lågt bord straxt till vänster om ingången är uppställt med bullar och kakor samt en kaffepanna och te, det doftar hemtrevligt med kaffe. En innerdörr står på glänt och jag ser en ung kvinna som talar till en grupp besökare som mest består av kvinnor runt 50+. När gruppen kommer ut passar jag på att gå fram och presenterar mig själv. K. som jag intervjuat lite kort över telefon är inte där och två unga kvinnor har istället ansvaret för ateljén idag, Y. och M.. Det visar sig att dom kan berätta om verksamheten i korta drag och att jag inte alls behöver bli nedstämd för att K. inte är där idag. Efter en kort intervju som båda svarar på (som jag kommer att redovisa senare) och 25 kronor i inträde (studentpris, annars 50kr) kliver jag sedan in i ateljén för att titta närmare på konstverken och inredningen.

Ett stort rum på förmodligen ca 80kvm med en långbänk i mitten av trä, stora fönster både i vägg och tak, vita slitna träväggar, slitet trägolv, massor av skulpturer i olika material och former oftast ljusa vita till ljusbruna i färg, affischer från början av seklet och 30–talet, och en stor röd pärm med artiklar om ateljén som museum (om diverse hot och aktiviteter som pågått och nämnts i tidningarna) finns med bland det jag först lägger märke till. Jag fortsätter vidare runt ateljén och tittar in i två mindre rum, ett cylindriskt samt ett fyrkantigt som liknar det stora rummet. I det cylindriska rummet på ca 4m i diameter med namnet rotundan finns en liten staty av en pojke, flera foton uppställda, en liggbänk, och en byrå. Gåvor från Carl Eldhs vänner står det vid ingången. Statyerna och skulpturerna är inte uppställda efter något specifikt system, utan har ställts upp sporadiskt efter exempelvis vissa som avbildar August Strindberg eller andra som placerats mot väggarna för enklare översyn. Ateljén liknar ett växthus tänker jag och statyerna tycks torra och behöver nog vattnas snart. Ljuset från taket och den motsatta väggen lyser in genom dom fyrkantiga öppningarna som består av små fönster. Det är en lustgårdskänsla över platsen som badar i dagsljus, där älven Puck från Shakespeares En Midsommarnattsdröm säkert skulle känna sig hemma när mörkret faller.
Det är uppenbart att ateljén har lämnats så pass intakt som möjligt. Den tänkta målgruppen ser ut att vara konst - och historie intresserade i alla åldrar och oavsett kön, som vill uppleva en viktig konstnärs säregna ateljé från en svunnen tid.

M., en av intendenterna på museet berättar att det var Carl Eldhs dotter som sist bodde i ateljén och att den inte skall göras om, utan lämnas orörd. Hon tilläger att hon arbetar halvtid och att verksamheten är hotad bl.a. ekonomiskt. Jag frågar om det finns en tänkt målgrupp och får som svar att den innefattar alla men att man i dagsläget arbetar på att utöka intresset bland skolorna. Det framgår tidigt att det inte är utan problem som museiverksamheten fortlever. Ekonomiska svårigheter och diverse hot som t.ex. bygget av den ’Norra Länken’ i närheten har bidragit till att en stor tjock röd pärm förberetts som innehåller allt som skrivits om museet, och som ligger framme för besökaren att bläddra i. ’Framtiden ser mörk ut’ säger M., ’det kanske stängs till årsskiftet’. Det är alltid dåligt med pengar ’som Strindberg museet’. På frågan om marknadsföring och verksamhet utöver visningar får jag veta att det ibland arrangeras privata visningar och arrangemang, med bl.a. konserter. Affischer ute på stan och reklam i dagstidningarna och på tunnelbanan utgör en del av marknadsföringen. Man har även funderat på att utnyttja bostadsdelen av ateljén (en låst del av huset) med verksamhet för barn. Museet är öppet april t.o.m. oktober med högsäsong i juni.

M. lät mig kika på en undersökning av den museipedagogiska verksamheten vid museet under juni, juli och halva augusti (Carl Eldhs Ateljémuseum – Att utvärdera en museipedagogisk verksamhet) skriven av Helen Simonsson, student vid Lärarhögskolan. Jag tittade närmare på verksamhetsförslagen som lagts fram av museipedagoger och på besökarprofilen som Helen undersöker.

Enligt museipedagogerna kan verksamheten utökas med olika temavisningar, exempelvis:
• Barnvisning,
• Teknik och Gjutning,
• Prova-På-Verksamhet,
• Eldhs Skulpturer i Stockholm.

Helens besökarprofil utgörs av en konstintresserad kvinna i åldern 50-70år, bosatt i Stockholm. Hon läser tidningar men inte Internet. Hon är rätt nöjd med museet men vill gärna veta mer om Carl Eldh och hans relationer till samtida kulturpersonligheter och vill gärna ha en utökad caféverksamhet på museet.
-
Ett museum är en ickekommersiell, permanent institution, som tjänar samhället och dess utveckling och är öppen för allmänheten, som insamlar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut – i studiesyfte, för utbildning och förnöjelse – materiella vittnesbörd om människan och hennes omvärld. – The International Council of Museums i Paris (ICOM).
-
Om man utgår från denna definition tycks ateljéns fortsatta museiverksamhet säker (ickekommersiell, permanent o.s.v.). Men så är inte fallet. En mer djupgående studie måste göras för att förstå varför dessa problem överhuvudtaget existerar. När en tunnel ska byggas, som hotar en ’permanent verksamhet’, eller när en institution blir beroende av sponsorer för att överleva så rör vi oss istället på en marknadsekonomisk och politisk nivå – inte den som definierats av ICOM. Att prioritera bort ett kulturarv mot en trafiklösning av riksintresse eller att halvera bidragen till en institution har istället fört in museet in i en politisk och marknadsekonomisk debatt. Utöver en påtvingad marknadsekonomisk positionering har dessutom en politisk debatt uppstått. Denna debatt uttrycker sig i formen av en stor röd pärm, personal som jobbar halvtid och en mörk framtidssyn. Den talar till en marknadsekonomisk omvärld som inte lyssnar.