Hårt

Strand, utkant, ett döende skimmer

Utgjutelse, förbannelse – slocknad

Natt då min hand grep vid dig

Slog dig, dräpte allt som älskat någon som mig

Havet andades tungt, vågorna skar djupa jack ur den svarta sanden

Det svaga skimret som dött bort, ersattes av ditt blödande rop

Vilse i ett bortom som ingen känner till

När lär vi oss?

Det hopp som finns inom oss alla kan inte styras, inte ersättas av andras drömmar

Vågorna slår hårt mot strandens kant

Djupt skär dina klagorop in i min själ

Likt stranden har mitt liv legat

Och likt havet slår du emot mig