Rome

Nu är jag fast igen.

Det produceras extremt bra TV serier som The Sopranos, Six Feet Under, 24, My Name is Earl osv. men förr eller senare kryper en viss ångest in, ''jag sitter framför dumburken, lär mig inte ett smack och faller dessutom för ett klassiskt säljknep, TV:n är din vän".

Har nu tillbringat två dagar i sträck med att se alla missade avsnitt från säsong två av TV serien Rome. Under första säsongen tittade jag lite då och då. För knaggligt och långtradigt för min del tyckte jag tills att konflikten mellan Caesar och Pompey skruvades upp avsevärt.

Just nu leker jag med Rome, oftast till sent på kvällen. Romes mamma är schysst, vi får puckla på varandra, smutsa ner oss och till och med tafsa på varandra om vi har lust. Samtidigt lär jag mig en massa historia, leker med häftiga vapen och klär mig tidsenligt. Här råder ingen brist på saftiga intriger och hemligheter. Var vi än befinner oss finns något dolt, något hemligt som kan uppdagas mot en viss summa denarius eller ännu fler sesterius.

Rome har fler lekkamrater, bl.a. många av mina vänner. Över ölen pratar vi dels om TV serien men aldrig om våra personliga utflykter med vår lekkamrat. Vi är ju vuxna och får göra vad vi vill egentligen. Ändå sitter vi fastklistrade framför dumburken och äventyrar.